CarroL

Vet inte hur jag ska börja..

Jag kan inte sätta ord på vad jag känner, men jag känner ett stort saknad av min bästa vän. Vi börja bråka och jag tog den fega vägen, istället för att kämpa gick jag iväg, jag ser ditt ansikte när jag gick på bussen varje gång jag sluter ögonen tror ingen förstår hur jag verkligen känner. Mitt hjärta gör fysiskt ont, ibland brinner det och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har låssats att jag mår bra, vissa dagar är bättre än andra men jag har fortfarande ont ibland så ont att jag inte kommer upp, jag har mina vänner tro mig det har jag men dom vet inte vad jag går igenom, jag hade en vän som jag kunde berätta allt för en som förstod men jag drev bort henne och jag ber varje dag att hon ska komma tillbaka men jag vet att lyckliga slut bara existerar i sagor, och mitt liv är inte farytale. Jag är starkare än vad folk tror och jag är också svagare än vad folk tror. Jag berättar inte vad jag känner utan man måste dra ur det ur mig för jag vill inte vara en börda för någon. Ingen fattar heller vad Jedward eller Jonas Brothers betyder för mig, asså dom har räddad mitt liv, dom är så mycket mer för mig än bara några som sjunger bra eller är snygga, dagar då jag är på botten har dom fått mig att komma ur sängen, dom har fått mig att le när tårarna rinner.

Jag kom på ett minne av henne jag kunde berätta allt för, det var när vi hade nationella prov i nian och vi skulle skriva om en person som betyder mycket för mig, jag skrev om dig om alla galna grejer. Jag vet att du också sörjer, det måste du för annars är du okänslig, VI försvinner inte över en dag, inte du och jag, det skulle ju vara du och jag till döden. Asså vad har hänt jag har blivit en person jag inte känner igen mig i du har fått mig att gå ner på mina knän, jag ber för dig. Jag behövde inte att du skulle försvinna ur mitt liv inte nu inte någonsin . när jag satte mig på bussen dog en bit av mig. Min familj tycker det är ditt fel men inte jag, jag sitter faktiskt och försvarar någon som inte vill veta av mig, patetiskt eller? Jag skulle ha stannat kvar och varit en vän. Jag var arg på dig först men nu är jag bara arg och besviken på mig. Hur kunde jag svika dig, jag var en syster för dig asså man sviker inte familjemedlemar, ta mitt liv här och nu för mitt liv är inte värdefullt utan dig.

Innan jag avslutar låt mig tillägga att jag har ett par underbara vänner vissa av er har jag inte känt så länge men jag älskar er alla och ni vet vilka ni är och mina underbara syrror!