Okej ska berätta lite för er nu eller det är fel mest jag som ska skriva av mig lite:
När jag var mindre fanns inga problem alls, allt var så jävla enkelt livet var enkelt. Sen skiljde sig mina föräldrar och då började jag känna mig bort glömd och att ingen älskade mig, jag sa inget men i sjuan blev allt värre, tjejerna i min förra klass började frusa ut mig bara för att det var kul så vad gör skolan?? INGENTING!!! efter två månader eller nåt tog mina föräldrar kontakt med skolan och jag fick byta klass efter jag hade tjattat att få göra det hur länge som helst. Skolan lovar att dom ska kontakta tjejerna som mobbade migs föräldrar att dom liksom ska gå vidare med det här och visa att det inte är okej, men tror ni dom gjorde det??
Under hela den tiden mådde jag så jävla dåligt och jag gör fortfarande det..
I mitten av nian dog en nära vän, en vän jag berätta nästan allt för en vän som var den jag kunde luta mig tillbaka på, jag visste inte vad jag skulle göra ,allt blev hopplöst..
Sen gick det några månader och en annan nära vän hamna i en moppe olycka och var fast i en jävla koma , men innan han vackna så stängda jag in mig i mig själv. JAG ville dö och jag fösökte det flera gånger under den perioden.
Sen kom sommaren och vi sluta nian och för första gången tvivla jag på om mina närmsta tjejkompisar som har stått ut med mig sen jag byte till deras klass om dom verkligen älska mig. Under flera gånger den där sommaren så fick jag panik attacker för saknaden av en underbar vän..
Sen kom hösten och började ny skola och kom nära ett underbart gäng men hade med mig min absolutaste bästatste vän i skolan. Jag kände att allt skulle ordna sig visst jag mådde dåligt men inte lika dåligt, panik attackerna blev värre känslan att hela tiden vilja dö försvann bit för bit och helt plötsligt så ville jag inte det längre men så tre dagar innan jag fyllde 16 år hade jag fest hemma hos mig och pappa ringer och säger att farfar hade dött, jag menar det fick inte hända inte nu,jag som alltid trivdes så bra hos dig , och så var döds längtan tillbaka bara genom några ord - farfar är död..
Allt blev sämre men nåt höll mig ändå kvar , mina vänner, dom hjälpte mig inse vad jag betyde. Förlåt Malin för vad jag har gjort vet att det va du somhöll mig när jag grät.
Min lillasyter är någon somjag behöver i mitt liv du ärnågon jag alltid kan lita på och kärleken mellan oss är äkta,du är för fan mitt kött och blod och jag älskar dig och så när du tog domdär tabletterna rasa hela världen, jag ville dö ännu mer panikattackerna var tillbaka, och allt du ville och vill äratt dö och det skrämmer mig för kära syster jag kan inte leva utan dig...........
Jag har aldrig känt att mina föräldrar bryr sig , pappafanns aldrig runt mig närjag växte upp och han brydde sig inte om mig i tonåren för mammahar johanna och hennes kille varit viktigare, jag är inte arg på domför hur dom har valt , dom tycker som dom tycker ochdet är deras val. jag har panik attacker säkert varje dag, hela tiden ärdet som om jag har en stor jävla sten på bröstet och jag kan inte andas, allt görså jävlaont. Att man inte ser igenom mitt falska leende bevisar bara attjag har levt i denna lögn för länge nu,kan fan inte minnas sist jag log för att jag ville och inte för att andra skulle tro att jag mådde bra, livet är inte längre roligt och jag vill inget hellre än att dö fråndet..
Folk frågar alltid hur jag mår och jag svara att jag mår bra, men det är alltid raka motsattsen.........
Kommentarer
Postat av: johanna
När jag var mindre fanns inga problem alls, allt var så jävla enkelt livet var enkelt. Sen skiljde sig mina föräldrar och då började jag känna mig bort glömd och att ingen älskade mig, jag sa inget men i sjuan blev allt värre, tjejerna i min förra klass började frusa ut mig bara för att det var kul så vad gör skolan?? INGENTING!!! efter två månader eller nåt tog mina föräldrar kontakt med skolan och jag fick byta klass efter jag hade tjattat att få göra det hur länge som helst. Skolan lovar att dom ska kontakta tjejerna som mobbade migs föräldrar att dom liksom ska gå vidare med det här och visa att det inte är okej, men tror ni dom gjorde det??
Under hela den tiden mådde jag så jävla dåligt och jag gör fortfarande det..
I mitten av nian dog en nära vän, en vän jag berätta nästan allt för en vän som var den jag kunde luta mig tillbaka på, jag visste inte vad jag skulle göra ,allt blev hopplöst..
Sen gick det några månader och en annan nära vän hamna i en moppe olycka och var fast i en jävla koma , men innan han vackna så stängda jag in mig i mig själv. JAG ville dö och jag fösökte det flera gånger under den perioden.
Sen kom sommaren och vi sluta nian och för första gången tvivla jag på om mina närmsta tjejkompisar som har stått ut med mig sen jag byte till deras klass om dom verkligen älska mig. Under flera gånger den där sommaren så fick jag panik attacker för saknaden av en underbar vän..
Sen kom hösten och började ny skola och kom nära ett underbart gäng men hade med mig min absolutaste bästatste vän i skolan. Jag kände att allt skulle ordna sig visst jag mådde dåligt men inte lika dåligt, panik attackerna blev värre känslan att hela tiden vilja dö försvann bit för bit och helt plötsligt så ville jag inte det längre men så tre dagar innan jag fyllde 16 år hade jag fest hemma hos mig och pappa ringer och säger att farfar hade dött, jag menar det fick inte hända inte nu,jag som alltid trivdes så bra hos dig , och så var döds längtan tillbaka bara genom några ord - farfar är död..
Allt blev sämre men nåt höll mig ändå kvar , mina vänner, dom hjälpte mig inse vad jag betyde. Förlåt Malin för vad jag har gjort vet att det va du somhöll mig när jag grät.
Min lillasyter är någon somjag behöver i mitt liv du ärnågon jag alltid kan lita på och kärleken mellan oss är äkta,du är för fan mitt kött och blod och jag älskar dig och så när du tog domdär tabletterna rasa hela världen, jag ville dö ännu mer panikattackerna var tillbaka, och allt du ville och vill äratt dö och det skrämmer mig för kära syster jag kan inte leva utan dig...........
Jag har aldrig känt att mina föräldrar bryr sig , pappafanns aldrig runt mig närjag växte upp och han brydde sig inte om mig i tonåren för mammahar johanna och hennes kille varit viktigare, jag är inte arg på domför hur dom har valt , dom tycker som dom tycker ochdet är deras val. jag har panik attacker säkert varje dag, hela tiden ärdet som om jag har en stor jävla sten på bröstet och jag kan inte andas, allt görså jävlaont. Att man inte ser igenom mitt falska leende bevisar bara attjag har levt i denna lögn för länge nu,kan fan inte minnas sist jag log för att jag ville och inte för att andra skulle tro att jag mådde bra, livet är inte längre roligt och jag vill inget hellre än att dö fråndet..
Folk frågar alltid hur jag mår och jag svara att jag mår bra, men det är alltid raka motsattsen.........
Jag älskar dej Caroline, om du inte förstått de så lever jag för dig, du är mitt allt carro, vet du hur ont de gjorde att läsa de här? tårarna vill inte sluta rinna, trodde vi berättade allt för varandra. Jag är inget utan dig, lämnar du världen följer jag efter. De är så, jag älskar dej stora syster, förlåt för allt, men en sak kan jag lova dig! SÅ LÄNGE DU LEVER, LEVER JAG, FINNS ME DIG HELA VÄGEN!<3
Trackback
